Fotbollsfilosofi:
Att ha en fotbollsfilosofi är något som jag ännu
strävar efter och det tar nog ett par säsonger till innan
jag har en riktigt egen fotbollsfilosofi, men att ha ett eget spel
och att kunna utföra det på bästa möjliga vis
är något som jag vill uppnå. Jag vill spela en
anfallsglad fotboll och ett bra försvarspel ( låter som
alla tränare tycker jag ) men det är det som jag står
för.Alla vill kunna spela den perfekta fotbollen alltid men
som alla vet finns det ett motståndar lag som kommer att försöka
hindra dig från detta på olika sätt samt väder
och vind. Jag vet av egen erfarenhet att det lag som kan kombinera
ett bra eget spel och ”grisfotboll” beroende på
motstånd klarar sig riktigt bra. Det låter kanske tråkigt
men ibland kan ett resultat vara oerhört viktigt för laget
oavsett hur spelet sett ut och tyvärr är det inte många
som kommer ihåg hur spelet såg ut men de glömmer
oftast inte bort resultatet.
Jag vill ge mina spelare instruktioner och information om hur vi
ska spela och hur vi ska uppnå bästa resultat. Sedan
får man ha en dialog med spelare och ledare vad som fungerar
och vad som inte fungerar, men vi måste ju utforma en spelidè
som stämmer överens med vårat spelarmaterial och
det kan ibland ta ett tag.
Ett lag för mig bygger på spelare i olika roller, en
del är naturliga ledare, andra är följare, det finns
grovjobbare och är kanske inte lika framstående, sen
finns det dom som vi kan kalla ”stjärnor”. Vi får
inte glömma att det också finns spelare i ett lag som
är på varje träning och verkligen försöker
att bli bättre men kanske inte räcker till just nu och
det är denna helhet som gör att laget kan prestera bra
kvalitet på träning och match.
Alla dessa spelare är lika viktiga i ett lag för den ena
kan inte fungera eller prestera utan den andra. Det är ett
svårt jobb att få alla dessa olika typer av spelare
att dra åt samma håll, men det går med lite arbete
och finurlighet.
Jag vill också att de spelare som har det lilla extra ska
få utrymme att göra det och inte styra dem till något
som de inte är. Men dessa spelare måste också veta
när de ska utnyttja det så att det inte gör dessa
saker i tid och otid, det är ändå ett lag som spelar
och inte individen. För att avsluta detta en klassisk klyscha
men ack så sann:
”en kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk”
(Lt.Olsson 2:a kustjägarpluton 89-90)
Bästa minnet.
När man har spelat på lite olika nivåer så
är det många olika minnen som dyker upp.
Det första jag tänker på är kvalvinsten med
Stenungsunds IF upp till div.1 södra hösten–93,
sen är det nog min första allsvenska match borta mot Örebro
SK på Eyravallen april –94 efter det kommer troligtvis
ett nästan fullsatt Estadio da Luz (85.000) S.L Benfica-F.C
Porto hösten –96 ( jag vill bara tala om att det går
inte att prata med sina lagkamrater på plan.) Champions league
–98 var också en höjdare att minnas.(mötte
bl.a PSV Eindhoven med V.Nistelrooy på bänken och ”JAG”
spelade.)
Men allra störst var nog landslags debuten hösten -95
och resan med landslaget till Hong-Kong, Australien våren
–96 där jag gjorde min andra landskamp och mitt första
och enda mål i landslaget mot Japan.
Som tränare har jag egentligen bara ett minne än så
länge och det var under tiden i GAIS som ass./ anfallstränare
när vi vann kvalet från div.2 och gick upp i superettan
hösten –03.
Jag har varit med om otroliga upplevelser i mitt fotbollsliv och
skulle inte byta bort ett enda av dem.
Mitt råd till er unga tjejer/ killar ute i landet, ge aldrig
upp utan fortsätt att träna och bli bättre man vet
aldrig vad som väntar bakom hörnet.
Martin Pringle
|